jag känner verkligen såhär :/ helt tom liksom. suck!

på båten upp sov jag. vi gick och åt som vanligt. gick sedan till hallen. jag satt och nervösade upp mig som fan, lyssnade på musik och sen sov lite till.
halv tre var det samling, det rusade till i hela kroppen när valdis började gå igenom hur vi skulle spela och hur dom skulle spela. vi värmde upp ute och det kändes bra verkligen. och nervositeten släppte lite, men sen kom den igen när huddinge kom och jag såg vilka spelare dom hade med sig. HELA jävla elitserielaget! spelare som Åsa Tjusberg, Nadja Nielikäinen, Ranja Varli och Malin Linder. FEGT! man bara yeah, kul. men vi kan ju tänka såhär, att dom var lite rädda för oss, så det var därför. 
redan efter 16 sekunder gjorde dom mål, och jag kände vilken jävla mardrömsmatch det skulle bli..
vi var inte med alls och efter första perioden stod det 0-5. men vi jobbade som fan i andra och den slöt 2-3. i sista kämpade vi ännu mer och i den blev det bara 1-1. ni kan ju räkna efter själva vad det blev sammanlag. jag blev verkligen LEDSEN! skulle kunna börja gråta nu om jag vill.  fan, vi som verkligen kämpat för det här. fast vi fick dom iaf att gå ner på två femmor och vi fick dom att ta time out. och vi spelade faktiskt jävligt bra ett tag, vi ska vara nöjda. det var bra av oss att inte förlora med tvåsiffrigt mot ett elitserielag!

kul att dom inte ens blev glada
kul att deras riktiga spelare satt på bänken
kul att deras riktiga tränare satt på läktaren
kul att deras elitserietränare coachade
kul att deras riktiga tränare kom och bad om ursäkt för att de gjort såhär

FAN, allt hängde ju verkligen på den här matchen. hade vi vunnit hade vi gått up och allt hade varit hur bra som helst. men eftersom vi förlorade, går vi inte upp, vår tränare kanske slutar, vi vill inte spela i den är serien en säsong till och vårt lag typ dör ut   :'(