23.21
jag tror jag vet.
jag tror jag föreställde mig hur du var.
jag trodde att du var bäst, vackrast och aldrig gjorde fel.
du var odödlig, du var underbar.
i min fantasi.
jag känner inte dig.
och jag kommer inte lära känna dig.
jag var inte kär.
jag var helt uppspelt av uppmärksamheten.
jag trodde jag var kär, men det går ju inte.
om du skulle få för dig att liksom börja umgås med mig så hade jag nog blivit besviken, du är inte den som jag hela tiden föreställt mig.
så tror jag det är.
men samtidigt så händer det något med mig varje gång jag hör ditt namn.
hur kan jag sakna något som jag aldrig hade?
jag är förvirrad.
men nu får det fan vara nog.
ta dina minnen och försvinn ur mitt liv, älskade du.
jag tror jag föreställde mig hur du var.
jag trodde att du var bäst, vackrast och aldrig gjorde fel.
du var odödlig, du var underbar.
i min fantasi.
jag känner inte dig.
och jag kommer inte lära känna dig.
jag var inte kär.
jag var helt uppspelt av uppmärksamheten.
jag trodde jag var kär, men det går ju inte.
om du skulle få för dig att liksom börja umgås med mig så hade jag nog blivit besviken, du är inte den som jag hela tiden föreställt mig.
så tror jag det är.
men samtidigt så händer det något med mig varje gång jag hör ditt namn.
hur kan jag sakna något som jag aldrig hade?
jag är förvirrad.
men nu får det fan vara nog.
ta dina minnen och försvinn ur mitt liv, älskade du.
Kommentarer
Trackback
